BF närmar sig med stormsteg och vi går in i vecka 36 idag.
Patrik har gått och lagt sig och jag ligger på soffan och läser förlossningsberättelser. Har läst mängder men känner att det hjälper ynka lite mot min oro. Har läst om både överpositiva och svårare förlossningar. Men jag tror att det är viktigt att vara inställd på allt.
Just nu känns det som att lustgas och eventuellt epidural är mina val för jag tror inte att jag är tillräkligt tuff utan. Och givetvis bad! Men säger tvärnej till kvaddlar. Åh jag är så orolig inför allt!
Men hoppas att jag och bebis kommer att samarbeta lika bra under förlossningen som vi gjort genom graviditeten. Längtar efter bebisen nu!

Tänk att få ligga och titta på sitt underverk och hitta likheter av mig och Patrik. Att få visa upp och vara stolt över den lilla människan vi har tillverkat. Att få kalla sig för mamma!