Idag är det tungt. Jag bara gråter och gråter. Somliga som läser detta kommer att tycka att det är ett fjantigt inlägg men det ger jag fan i!
Jag har fattat ett av de tyngsta besluten i mitt liv. Att omplacera Charlie. Min fina kisse.
Tårarna bara rinner och jag känner mig så jävla hemsk.
Han mår inte bra hos oss längre. Han har börjat protestera genom att kissa inne och han är oerhört stressad under vincents vakna timmar.
Han är en supermysig katt om han får vara i lugn och ro och det får han aldrig här längre.
Vi har en eventuell köpare i Göteborg. En kompis till Pernilla. Det känns ännu jobbigare för att jag inte vet vem hon är.
Hon säger att hon aldrig kommer att skaffa barn , vilket är en förutsättning annars går jag inte med på det. Men tänk om hon ändrar sig om några år??
Vill jag utsätta Charlie för det?
Tankarna går runt runt runt och jag är förkrossad. Men det är för hans bästa och jag kan inte vara egoistisk i detta läget..

Fy fan... Detta är sju resor jobbigare än jag trodde...