Med risk för att låta fjantig nu. Och även lika tjötig som alla andra nyblivna mammor...
Men hur är det möjligt att älska denna pyttelilla människa så mycket att det gör ont? Och dessutom mer och mer för varje dag?
Kan man älska ett eventuellt syskon lika mycket sen?
Helt otroligt. Det är så svårt att förstå innan man är där själv. Jag tyckte själv att det var så irriterande att läsa om alla mammor och deras bebisar. Och nu sitter jag här själv och har tårar i ögonen.
Glädjetårar för att han är världens finaste lilla pojke <3

Idag har vi haft dop för Vincent & melvin. Vincent blev rädd i bänkarna innan dopet när orgeln började spela medans Melvin bara sov och vaknade när han fick vattnet på huvudet :p
Vincent var snäll och sa ingenting då :)
Efteråt fick han så mycket fina presenter. Silverramar, sparbössa, halsband, pengar, en sparkbil, trehjuling mm. Har säkert glömt något.
Det blev iallafall en lyckad dag och det är SÅ skönt att det är över.
Nu väntar andra förberedelser istället.
Ska ju ha lite förfest här hemma innan Sigges på onsdag. Det är 10 som anmält sig men räknar inte med alla. Känns som det är endel osäkra kort. Men jag hoppas verkligen att alla som anmält sig kommer. Hade varit så roligt!

Nu är jag dödstrött och hoppas att lilleman vill somna snart.
Godnatt

Så tuff sparkbil :)