Drömmen om ett hus har funnits hos mig i drygt 5 års tid men har blivit alltmer påtaglig sedan jag började gå hemma mammaledig.
. Vi har varit och tittat på ett par under dessa år. Jag har en oerhört kräsen man dessutom, som är rädd för banklån. Vilket jag såklart respekterar och gillar med honom. Han tar inte på sig skulder i onödan. Men nu är det ändå ett hus. Det är ju nästan givet när man har bildat familj nu. Jag får krupp i denna lägenheten!
Visst är det tajt på ekonomin när man är mammaledig så det kanske inte är rätt tid just nu i vilket fall.
Men som sagt, det blir så jäkla påtagligt när man går hemma så mycket. Och 2 katter tar faktiskt mer plats än man tror!
Åh, varför kan det aldrig bli vår tur?